Karjala / Karelia kuuluu Suomelle - Pro Karelian fokus.
Karelia / Karjala is part of Finland - Pro Karelia's focus.


Tietoa kirjoittajasta


Rauno Meriö

Rauno Meriö
kenraaliluutnantti

Nimi: Rauno Meriö
Syntymäaika: 22.10.1933 Käkisalmi, Karjala, Suomi
Kansallisuus: suomalainen
Ammatti: Ilmavoimien komentaja (evp)
Siviilisääty: Avioliitossa -55
Vaimo: Mirjam -34
Lapset: Pia -56, Harri -57, Tapio -61

Koulutus:
1984 Kenraaliluutnantti
1955 Taistelulentäjä

Muu työkokemus:
1987-1995 toimittaja, kirjeenvaihtaja, Keskisuomalainen
1975-1987 Suomen Ilmavoimien komentaja 1973-1975 Lapin lennoston komentaja
1971-1973 Ilmasotakoulun johtaja

Muu kokemus:
1990-1995 Karjalan liiton puheenjohtaja

E-mail
Kirjoittajan muita artikkeleita

13.05.2002
»  NATO, FINLAND AND THE RETURN OF KARELIA

  Lisää artikkeleita kirjoittajalta

  Artikkeli-arkisto




Include your email address to our Media, Political or Karelian list. You'll get information of the Karelian issue - mainly in Finnish.

Copyright 2008-2018 © Pro Karelia ry. You can copy the articles. Please mention the source of the article - Pro Karelia ry, www.prokarelia.net

  The personal registers of Pro Karelia

13.05.2002
Rauno Meriö

NATO, FINLAND OCH ÅTERLÄMNING AV KARELEN

Finland med i Nato eller återlämning av Karelen?

Nato är ju fortfarande i hög grad ett militärt förbund som garanterar de västeuropeiska ländernas säkerhet med nordamerikanskt stöd. Det finns en klar konkurrens mellan de största centraleuropeiska länderna och ömsesidig spänning inom Nato. Detta kan möjligen skyllas på det historiska arvet.

Natos utvidgning till Östeuropa ökar Natos säkerhetspolitiska inflytande men samtidigt minskar Natos handlingsförmåga. Det har sagts att Nato blir alltmer ett politiskt förhandlingsorgan.

Nato har utvecklat ett nära samarbete med en hel del länder som kallas för fredspartnerskap. Det finns inflytelserika personer som talar redan om att Ryssland kan bli en fullvärdig medlem i Nato.

Blir Nato en diskussionsklubb?

Det har påståtts att kravet om återlämning av Karelen till Finland och Finlands eventuella medlemskap i Nato är två skilda saker utan samband. Om man verkligen tror det är det hög tid att sammankoppla dessa två saker. Den gemensamma faktorn är säkerhetspolitiken eller försvars- och utrikespolitiken – just i den ordningen.

Finlands medlemskap i Nato skulle medföra viktiga konsekvenser för språket, försvarsviljan, krigsmateriell, den militära kompatibiliteten samt ekonomin.

Finland måste då öka sina försvarskostnader med ca 50% för att komma på samma upprustnings- och beredskapsnivå som de övriga Nato-länderna. Finland borde delta tillsammans med de andra Natoländerna i internationella militära konflikter. Endast deltagande i fredsbevarande operationer skulle inte räcka.

Den viktigaste konsekvensen skulle ändå bli att Finlands östra gräns mot den ryska federationen förstärks ytterligare. Det skulle bli en 130 mil lång gräns mellan Nato och Ryssland. Och om vi nu tar med i beräkningen även den norsk-ryska gränsen kan man lätt förmoda att Ryssland kommer att uppleva sin nord-västliga gräns som en hotbild. Och när även de baltiska länderna kommer in i Nato blir det en mardröm – enligt det traditionella tankesättet.

Rysslands starkt negativa attityd mot Natos utvidgning har mildrats eftersom den har insett att med den strategin kan man inte påverka Nato. Nu har Ryssland valt en ny strategi – närmandet.

Det finns personer som är övertygade om att den ryska federationen blir medlem i Nato. Om detta verkligen inträffar innebär det att hela den gamla Warszawapakten marscherar in i Natos hjärta – genom en bakdörr!

Nato blir genast en totalt handlingsförlamad diskussionsklubb som inte är i stånd att agera i viktiga krissituationer pga. inre motsättningar. Och det innebär ju att Ryssland besegrar Nato!

En sådan utveckling måste man akta sig för. Den ryska federationen ska aldrig godkännas som Nato medlem innan den splittrats i mindre självständiga nationalstater. Det ser ju ut att t.ex. EU:s politik är att stödja oberoende stater som en gång tillhört den ryska federationen.

Det finns all anledning att upprätthålla en dialog mellan Nato och den ryska militära ledningen. Och den utveckling tycks gå åt rätt håll. Men det vore ett stort misstag att acceptera Ryssland som en fullvärdig medlem i Nato.

Nordiska försvarsunionen

Finland har ingen brådska att kasta sig i Natos armar vare sig för den egna säkerhetens skull eller för grannländernas. Men istället ska Finland aktivt verka för närmandet till två nordiska länder, Sverige och Norge i säkerhetspolitiska frågor.

Genom bindande militära avtal mellan dessa tre länder skulle det uppstå ett stabilt säkerhetspolitiskt område i Norden. Detta förutsätter att man bildar ett nära informations- och beredskapssystem mellan dessa länder och att varje land vid ett krigshot är beredd att skicka sina trupper till hjälp till hotade samarbetspartners.

Och Norges medlemskap i Nato är bara till fördel, medlemskapet kan fungera som en navelsträng till denna organisation.

Man ska inte inbilla sig att någon annan än finnar, svenskar, norrmän – och ryssar – kan effektivt kriga i den finska terrängen och i det finska klimatet. Detta är en realitet som vi kan hitta flertaliga bevis på genom historien. Övriga länder kan visserligen lämna betydande tekniskt stöd, underrättelsestöd, de kan kämpa i luften och på havet men inte i de finska skogarna under alla årstider.

Avspänning

Karelska näset är fortfarande det viktigaste av närområdena öster om Finland. Ryssarna har ödelagt dess infrastruktur och dess nuvarande låga standard får man skämmas över.

Det fanns flera sovjetiska divisioner i den delen av Karelen som Finland avstod efter fortsättningskriget. Dit flyttades pansarfordon från Östtyskland samt artilleri. Den utrustning är nu föråldrad och ligger lite överallt på marken i Karelen. Den ryska försvarsmaktens förfall syns idag i nedskärningar och nedläggningar av trupper. Nedskärningar har ägt rum också inom gränsbevakningen.

Den största faran idag är inte militära hot utan brottslighet, maffia samt eventuella terrorist- och sabotagegrupperingar. Man kunde tro att ryssarna gärna vill ha hjälp från sina närmaste grannar för att bekämpa dessa hot. Men den hjälp ska inte lämnas gratis. Ryssland har fått krigsskadestånd trots att den själv ödelagt den karelska kulturen på gamla finska områden. De bidrag Ryssland fått har mestadels hamnat hos det korrumperade byråkratimaskineriet.

Den ryska federationen ska resa sig på egen hand

Flygvapnets stora betydelse i den moderna krigsföringen har bevisats t.ex. i Golfkriget, i Kosovo och i Afghanistan. Ett stort antal luftvärnsrobotar har placerats runt Petersburg inom radie av 3 mil. Många av dessa stationära vapen är föråldrade men det har kommit till och kommer säkert ytterligare en ny mobil utrustning. Rysslands ledning har insett betydelse av luftvärnet.

Natos utvidgning till Baltikum och Finland skulle ju innebära att Petersburg blir hårt ansatt. Natos flygvapen skulle ha stora baser i närheten. Natos flotta har redan ny en fri passage till Östersjön, Bottniska viken och Finska viken.

Det finns förträffliga hamnar i Finland, Sverige – under förutsättning att Sverige som Finland skulle bli medlem i Nato – och även i Baltikum. I ett sådant hypotetiskt läge skulle det vara enkelt att spärra av den ryska flottan i norra delen av Finska viken. Dess förutsättningar att agera i Kaliningrad är redan idag obefintliga, vad kunde då läget bli om en sådan utveckling äger rum.

Att hålla Finland och Sverige utanför Nato är en angelägenhet av yttersta vikt för Ryssland. De baltiska länderna har inte så stor betydelse eftersom Ryssland kan agera och ha övertag mot Baltikum samt samtidigt försäkra att Kaliningrad fungerar någorlunda.

Ryssar är även duktiga marknadsförare av sin politik

Nu har vi inom sikte en utmärkt möjlighet att minska spänningen vid Rysslands nordvästra gräns. Om Ryssland överlämnade väsentliga delar av den gamla Viborgs län fick den förutom en fin internationell PR även bra möjlighet att förbättra säkerheten i Petersburgs område som är så viktigt för dem.

Områden som överlämnas till Finland kunde demilitariseras och ett autonomt område som Åland bildas.

Man kunde utvidga militärt samarbete t.ex. inom bevakning och underrättelse.

Polismakten skulle förstärkas för att bekämpa brottsligheten, vid sidan av finska poliser måste man anställa rysktalande polisstyrkor.

Den viktigaste frågan är den ryska befolkning som stannar på området. Man måste försäkra att för de kommer likadana villkor att gälla som för de inflyttade finnarna.

Finlands anslutning till Nato är inte oundvikligt men det kan inträffa vilken dag som helst. Finlands existens beror inte på återlämning av Karelen men det är en fråga om rättvisa och moral som alltid satts högt på den västerländska värderingsskalan.

Att lösa dessa två frågor samtidigt på ett för de båda parterna fördelaktigt sätt skulle skapa en gynnsam grund för hela säkerhetspolitiken i Norden.




^  Takaisin ylös      Lisää artikkeleita kirjoittajalta      Artikkeli-arkisto 




Karjalan ja Petsamon palautus -kirja on julkaistu 14.10.2010 Tarton rauhan 90-vuotispäivänä.

Kirja käsittelee Suomen, Venäjän ja EU:n välisten suhteiden kannalta keskeisiä, vielä avoimia kysymyksiä: sotaan syyllisyys, sotasyyllisyys, evakkojen omaisuuden restituutio ja pakkoluovutettujen alueitten palautus.

Tilaa kirja Karelia Klubi Kaupasta, sähköposti tai 05 541 6450, hinta 19:50 euroa.









Koko Suomen kartta vuodesta 1920




Please transfer to Kansalaisvetoomus Internet site. This is an apply for the return of Karelia. It's not a membership form.







SIIRRY KARELIA KLUBI KAUPPAAN

Candomino laulaa karjalaisia lauluja [mp3-file].



SIIRRY KARELIA KLUBI KAUPPAAN

Karjalan satakielen Laps' olen Karjalan [4.9 MB mp3-file].